Det nærmer seg Vinterfestuke og myten om Svarta Bjørn vil igjen bli trukket frem, Folk vil kle seg i klær som skal ligne det de hadde på seg rundt 1900 langs jernbanelinja og i Rombaksbotten, en idyllisering av datidens kvinner og menn.
Men hva var nå virkeligheten bak Svarta Bjørn og rallarlivet ?
Under byggingen av malmbanen var det gjennom byggeperioden flere tusen menn og noen fåtallige kvinner som tok del i det. Arbeiderne levde et hardt liv i ugjestfrie vær- og arbeidsforhold i villmarken mellom Norge og Sverige, i et røft mannssamfunn hvor det var få kvinner og muligheter for forlystelser utenom arbeidet. I et slikt samfunn var det ikke rart at det ble skapt drømmer og lengsel etter det annet kjønn.
I dette samfunnet oppsto myten om den vakre kvinnen som ble kalt Svarta Bjørn, en kvinne som mange mente de hadde møtt, men som ingen riktig viste hvem var, men som skapte et sterkt begjær blant mennene, og en aggressiv og fiendtlig holdning til blant kvinnene.
Mange ville fortelle om henne og flere forfattere har tatt tak i denne myteomspunne kvinnen og laget sine fortellinger ut fra fakta og historier som de har fått tak i.
Det finne fire romaner hvor Svarta Bjørn er mer eller mindre hovedpersonen og i det følgende skal vi gi et innblikk i disse romanen.
Ernst Didring
Didrings forfatterskap var preget av en naturalistisk stil og detaljerte beskrivelser, og i sine bøker la han vekt på menneskelighet og samarbeid i kollektivene. I sine realistiske romaner og dramaer ga han perspektiver på samtiden med sosiale perspektiver.
Hans hovedserie og mest kjente bok er romantrilogien «Malm», som ble utgitt i 1914-1919. Blant annet forteller han i romantisert form historien om Svarta Bjørn, i romanen en kvinne ved navn «Margit», som ble slått i hjel av en rival som imidlertid ikke ble straffet for uaktsomt drap, men bare deportert til Norge.. Bøkene hans tegner et helhetlig bilde av livet i det svenske samfunnet ved århundreskiftet 1900, noen ganger like aktuelt i dag.Malm», som ble hans mesterverk som romanforfatter,er boken om malmjernbanens tilblivelse og de første årene av arbeidslivet i Kiruna. . Den skildrer sannferdig, men i romanens frie form, en av våre største og viktigste industribedrifter. Gjennom sin kjennskap til alt som henger sammen og hans popularitet blant jernbanemennene, hans studier på stedet, mestret han et førstehåndsmateriale som ingen andre. Den første delen, «Männen som gjorde det», forteller historien om det store arbeidet, skiftende fra vill grotesk fortelling til stor lyrikk, en historie om arbeidernes og ingeniörenes harde kamp mot den endeløse villmarken. Humor og tragedie, opprivende arbeid og ville overgrep, lidelse og lettsindighet, uforutsigbare vansker ikke minst for arbeidslederne, et liv med voldelige motsetninger og stadige krav om grenseløs utholdenhet, vilje og rå makt .Didring moraliserte ikke, han forsto folket. Heltemotet i det de gjorde kommer til sin rett. Noen kapitler er uforglemmelige: historien om de fem hestene som frøs i hjel av lasten sin mens bøndene sov i en jordhytte, ingeniør Gerells ufrivillige drap på jernbanemannen, scenene på sykestuen, når søster Ida tar seg av rallaren Sköld, som har fått tyfus.
Ernst Didring skapte den første legenden om Svarta Bjørn. Det er første gang hun trer frem eller omtales i en fortelling. I det første møte med Svarta Bjørn i romanen Malm får vi et talende bildet av hvordan Ernst Didring så på henne. Han skriver :
Det var icke endast rallarna själva, som dukade under för spritbegjäret. Även deres ”husdjur” eller ”blomma” som man smeksamt kallade norskorna, som skötte om hushållet för de olika lagen, inmängde eldvatten. Både Svarta Björn ock Långa Maja togo sina bägare så jorden vacklade under deras fötter och prästen nere i det lilla kapellet vid den stora sjön dundrade om tiltagande dryckenskap og osedlighet…….. Skrattsalvorna skakde tobaksmolnen, när Gerell drog sina historier om Svarta Björns alla kärlekseventyr, som inte hörde til de allra mildaste……….. Svarta Björn var alla rallarnas egendom…………………… Hon sjöng de fulaste visor hon kunde så att til och med polarvidet skelvde och snöfjällen rodnade. Alla visorna slutade med fagra omkvädet – vill du ha plats hos mig? – I någon sorlig molltonart.
Svarta Björn hade klätt sig fin på söndagsmorgonen. Redan tidligt hade hon varit uppe, långt innan Tjugofyran vaknat. Den djupröda ylleklädningen med gröna slejfen kring midjan hadde piffats upp nädtoftig och de värsta hålen stoppats till under natten. Bland strumporna hade hon valt över en halv timme, innan hon bestämde sig för ett par blågröna med vita kilar, som hon köpt nere i Narvik sista gången, när Hansson kärde hem henne och Ulven höll på att ta både spriten og henne. Svarta Björn tog nu en sista titt i spegelbiten inne i baracken, burrad upp pannluggen och fäste som något extra tilldragande en filigransbrosh i halslinningen. Sedan smög hon sig tyst ut genom dörren og tog vägen uppåt banan.
Det var den allra härligaste septembermorgon. Solen lyste och hele Träsket såg ut som en jättebunke full med blåelse där små molntapper låg som näsdukar i blöt. Luften var kristallklar. Alla fjällen stod med kritvit nysnö på topperna. Svarta Björn andades häftigt där hon lätt til sinnes vandrade framåt banan. Ibland sträckte hon armarne mot himmelen som om hon ville famna den, så glad och lycklig var hon. Hennes stora, mörka ögon brann i en varm, djup ton, och det ramsvarta håret flöt kring axlarna. Ingenjör Vistrand, som mötte henne när han var på veg neråt, tittade förhäxad efter henne.Hon gick mot väster, mot havlandet, mot Norge. En svag, ljum vind strömmade mot henne, och stundom stannade hon och drog några andetak som om hon ville försöka supa in luften från hemlandet ännu djupare. Ögonen glänste ännu mer. Hon strök handen över dem. Så skakade hon på huvudet og började gå igen. Inte tänka! Inte på hemlandet. Ändå kunde hon inte låte bli det.Var det den fuktigt mjuka havsluften eller var det något annat, som steg upp ur hennes inre? Hon visste det inte, visste bara att det gjorde så märkvärdigt ont neråt hjärtat, att något ville ut, ville spräng sönder henne. Där borta genom Bardodalen gick vägen till Norge, bakom de solblå fjällen. I Narvik var det säkert vackert i dag. Åt det hållet fanns inte minsta lilla molntapp. Där låg Rombaksfjorden isgrön och den stora Västfjorden ut mot Lofoten, där fiskarbåterna gungade ute vid Svolvaer. Där hade hon dejsat i stormar med fiskarna, när vinteren kom och gick höga som hus och brotten skrek vita ute på grynnorna. Många gånger hade de varit nära döden, det hade hängt på ett hår att de förlist, seglat i evigheten. Det var härligt att segla, segla så nära evigheten att det väste i bardunerna og sjöarna störtade som snöskred från för til akter.
Svarta Björn smålog där hon gick. En stormdag hade faderns jätteångare, som gick på Nordkap, hållit på att krossa fiskarbåten, där hon var kocka. Hon had skrikit av förtjusning när ångaren strök så nära att hon hört faderns röst, där han lutade sig ut över babordsrelingen och svor över de fordömda fiskergutterne. Hon hade viftat med den eldröda halsduken till honom och sett honom stå och gapa efter henne vid relingen så länge båten var synlig. Härligt var det att segla! Det gjorde detsamma hur det gick. Och alla granna karlar som tokast med henne, många för en natt eller ett par, men ännu fler i veckor och måneder. En lång rad gestalter drog förbi hennes minne. Där kom sorenskriverens gutt med potatisnäsan, fräknarna og studentmössan, där kom starka Nordlands-fiskare med kniv och storstövlar, karlar som kramat henne halvt till döds, där kom ingenjörer og tullsnokar, kaptener, styrmän, rallare og telegrafister og sotiga eldare också.
Svarta Björn storskrattade.
De var galna allesammans, karlarna! Aldrig kunde de låta en flicka gå i fred, alltid skulle de nojsa och skoja. Vem kunde stå emot dem, när de till köpet var snälla og hyggliga og bjöd på starksaker?. Vad skulle det ockå tjäna till att streta emot. För eller senare gick det i alla händelser som det skulle. Vem visste om det gått bättre fär henne om hon hamnat som prästfru ute på mågon av öarna där nede vid Bergen, som mor ville ? Tanken på modern förvirrade Svarta Björns tankar. Ja, hon ville nog väl, modern, fast hon slogs. Inte kunde hon stanna hemma hos modern, när det snurrade runt i huvudet på henne, bara en pojke kom i närheten, og hon alltid längtade att å komma ut i världen, ut i det stora äventyret. Vad hade alla de dumma färsöken att låse in henne nyttjat till ?
Svarta Björn såg Björkstugan skymta fram.Hon avbröt allt tänkande på det gamla och övergick till nuet. Hon kände sig blyg og förlägen som en oskydig flicka när hon fick se stugan. Hon rättade på halslinningen, slog bort några fjun på klänningen och skakade på huvudet så att lockarna skulle falla ledigare. Nu skulle det bli en festlig söndag! Vad Olsson skulle bli glad! Han hade ju så ofta bett henne komma någon söndag så att de fick tid att vänslas riktig. Han bodde alldeles ensam i stugan, så de behövde inte genera sig.
Det växte några vita blommor i backen bredvid. Svarta Björn repade av en hel näve och strödde i håret. Festligt skulle det vara.
Hon är helt nära stugan, Inte en människa syntes till, men ett skvalpande ljud hördes, alldeles som från klappträn. Svarta Björn stannade och lyssnade. Det var kanske något banarbete. I alla händelser var det folk på den andre sidan stugan, där inngången var belägen. Ville hon in måste hon således förbi det där folket, vad det nu än var för några som arbetade på söndagsförmiddagen. I värsta fall kunde hon låtsas som om hon händelsvis kommit förbi stugan. Hon kunde be om lite vatten. Hon gick på, vek om stugknuten og befann sig ansikt mot ansikt med Trumf-Karin, som stod utanför stugan i solskenet och med uppkvalade ärmar stötte med tvättstöten i baljan.
Trumf-Karin såg upp från arbetet. Det var en stor och kraftig kvinna med gult hår, små ljusblå ögon, uppnäsa och en fyllig mun med blodröda läppar. Hennes ansiktsuttryck mörknade när hon fikk se Svarta Björn. De kände varann gott. Det var inte första gången de träffades på samma jaktmark. De hade ofta drabbat samman med vilda ord og åthävor ute i Nordland-städerna, men här upp på banan hade de alltid hållit sig undan varandra, eftersom de var husdjur i var sitt lag, långt skilda åt av en god försyn. Svarta Björn sade ingenting därför att hon inte kunde hitta på något i hastigheten. Hon förstod allthop med ens. Olsson hade tagit Trumf-Karin till sig i ensamheten. Han hade ledsnat på att vänta. Och nu tvättade hon till och med hans kläder, det syntes tydligt, för där hängde skjortorna på tork borta på andra sidan stugan. Hela det drömda äventyret var på en gång borta, slut, innan det hade börjat.
”Vad fanden vil dokker her?”frågade Trumf-Karin äntligen, släppte stöten och satte händerna i sidorna med mörk uppsyn. ”Slett ingenting”, svarade Svarta Björn och skrattade. Hon tyckte det hele var så rasande tokigt att det inte fanns annat att göra än att skratta. Trumf-Karins uppsyn gjorde inte saken bättre. Hon såg trots allt så innerligt komisk ut med uppnäsa och det oordnade håret, som hängde i lintottar kring öronen. Tvättvattnet rann efter armarne och händerna ner på kjolen.
Svarta Björn kisade på henne och gjorde ett skönhetsöverslag mellan sig och henne. Tänk, at Olsson ändå inte kunde vänta! Trumf-Karin, som såg ut att kunna läsa hennes tankar, fattades av ett darrande ursinne, som började inne i hjärtat och rusade och rusade ut i händerna.
Vad fanden vil dokker her da?» upprepade hon. «Jag vil träffe ham da, Olsson”,flög det ur Svarta Björn. Trumf-Karin stirrade på den andras stora ögon, på de djupsvarta lockarna, som kröp som ormar kring halsen och ner på klänninglivet, på silverbroschen som glänste og glittrade i solskenet, och hon förstod varför Svarta Björn klätt sig så grann I ett nu dansade det förbi Trumf-Karins syn hur Olsson och Svarta Björn flög i armarne på varann och kysstes og kramades där inne i stugan, Den synen gjorde henne alldeles utom sig. Hon hatade Svarta Björns leende, vackra ansikte med de stora ögonen. Hon kjände hur benen började darra och händerna skaka, en het ström sjöd genom henne, hon såg rött for ögonen, och innan hon egentligen visste vad hon gjort hade hon ryckt till sig tvättstöten och slagit den andra rätt i huvudet.
Svarta Björn föll baklängs utan ett ord.
Trumf-Karin kramade fortfarande tvättstöten konvulsiviskt. Hennes ansikte var förvridet av ursinne, men allt efter som vreden vek ifrån henne slaknade greppet kring stöten, och den tunga träklubben föll till marken utan att hon märkte det. Hon stod ännu kvar i samma ställning som när slaget fallit och såg på Svarta Björn. Varför låg hon så stilla ? Varför sade hon ingenting? Varför svarade hon inte? Var det ett av hennes vanliga knep igen ? Men,nej, någon måtte ha gjort henne ille, eftersom hon inte rörde sig. Vem hade gjort det ? Det är ju du, Karin! Du tog ju tvättstöten och slog henne i huvudet. Minns du inte det ? Har du redan glömt bort det? Med ett skrik kastade hon sig ned ner över Svarta Björn
Margit! Det er da ikke muligt da! Margit! Margit! Hör du? Svar da!Svar,hör du! Svar, Margit” jämrade hon sig medan hon famlade äver hennes kropp, lyfte hennes händer och sökte henne ögon. När hon ville sticka armen under hennes huvud för att se blicken bättre förstod hon allt. Det svarta håret var rött uppe i hjässan, och därifrån flöt något hemskt neråt marken. Hon släppte hennes huvud ocg såg sig hjälplös omkring. Ingen människa syntes till. Hon hörde mycket tydligt älvens brus borta vis skärningen. Jag måste skaffa hjälp, måste väcka Olsson! Hon rusade upp och inn i stugan. Efter några minuter kom de båda ut, han omorgnad. Han hängslade upp byxorna på förstukvisten medan hon oavbrutet pratade om hur det gått till.
Olsson var på dåligt humör. Dels var han arg över att ha blivit väckt så tidligt på söndagen, när han inte kommit hem föränn klockan fyra på morgonen, och dels var han förgrymmad över att det skulle hända vid hans stuga. Han rev sig i håret och gick fram til Svarta Björn. ”Ho jär död, tror jag”, sade han helt sävligt. Trumf-Karin, som låg på knä vid Svarta Björn Björn, började storgräta.
”Nej! Nej! Det kan da ikke vare sant da, käre!»
«Låt;n var», sade Olsson. ”Det jär int; värt te rör;na. Bäst te låt;na ligg te doktoren kom. Jag ska gå efter honom. ”Skynd dem käre! Det er da skräkkeligt dette!”
Olsson klädde på sig och gick ner till sjukstuga och doktorn. Doktorn höll på att sluta frukosten när Olsson öppnade dörren och trädde in med allvarligare uppsyn än vanligt.
”God Morgon, Olsson”, sade doktorn. ”Vad står på nu?” Han vek ihop servetten tömde kaffekoppen og reste sig.
”Å, det jär lite tråkit”, menade Olsson og tummade förläget mössan.
Å? Vad då? Doktorn tog upp cigarfodralet, valde ut den minst trasiga, bet av snoppen och tände.
”jo, se det jär så, att Svarta Björn ligger uppe hos mig vid Björkstugan. Utanför!” tillade han förtydligande.”Är hon full?”
”Det tror jag int. Ho jär visst döder.”
”Det vore då ingen skada. Så kanske man kunde slippa dras med så mycket elände og rackartyg här nede på sjukstugan. Hon fördärvar rakt av folket för oss”, sade doktorn och såg högst onådig ut.
Olsson svarade ingenting. Han hade inte så rent samvet att han tordes yttra sig om den saken. Dessutom var det klokast att tal så lite som möjligt om historien än så länge. Trumf-Karin fick reda upp saken bäst hon ville.
Det blev därför inget samtal mellan Olsson och doktorn på vägen upp til Björkstugan, så att doktorn var alldeles ovetande om det verkliga förloppet nät han kom fram dit.
Svarta Björn låg fortfarande ensam kvar i solljuset, och doktorn kunde inte neka till att hon verkligen var vakker där hon låg.Ögonlocken hade hon till hälften slutna i mörka infattningar, och solljuset markerade den svagt böjda näsans linje. Ena handen låg tvärs över bröstet, och under kjolen stack foten fram så långt att en grön strumpa med vit kil syntes.
Doktorn böjde seg ner över henne och tog hennes hand. Den hade redan kylan. Hon har naturligvis fått slag så som hon druckit, tänkte han. Han föll på knä för att se in i hennes ögon, och då varseble han i hjässen den stora fläcken, som redan börjat levra.
Aha! Någon hadde krossat huvudskålen på henne. Han såg sig omkring, fikk syn på tvättstöten, reste sig och tok upp den. Ett par långa, svarta hårstrå hade fastnat i träflisorna. Han såg på Olsson, som blev alldeles purpurröd i ansiktet.
”Det jär int; jag”, stammade han.
”Vem är det då?” frågade doktorn.
Olsson svarade inte,men tittade mot stugan. Ett ansikte skymtade bakom gardinen och försvann.
”Trumf-Karin?” sporde doktorn. Olsson nickade tyst.
Doktorn undersökte Svarta Björn noggrannare. Det var inget tvivel. Hon var död.
”Ja, det får länsmannen ta hand om. Det angår inte mig. Här finns ingenting att göra”, sade han, reste sig upp ocg slog av smutsen från knät. Därefter gick han. Olsson drog sig on i stugan.
Varken Olsson eller Trumf-Karin syntes till mer på förmiddagen. De höll sig i stugan og väntade på Ulven. Men ingen läsman kom.
Svarta Björn fick ligga där ensam ute på marken. Hon, som åtråtts av så många i livet, var redan ur spelet, glömd, borta.
Ingen brydde sig om henne mer. Allt liksom vek undan för henne, där hon låg tyst och stille. Snöfjällen stod stumma och orörliga med sina stenhjärtan, de kalla rännilerna som sipprade ut sommersnöen på slutttningen og tärde sig fram under banvallen till henne böjde av när de nådde henne, alldeles som om de blivit rädda, og myggen som lockats fram av indiansommarens värme dansade över henne utan att våga slå ner. Det var bara den stora, goda solen som inte skilde på rättfärdiga och orättfärdiga, på heliga och syndare, som såg på henne lika varmt som på allt annat i naturen omkring. Solstrålarna som tittade riktig noga på hennes ansikte tyckte att hon log som om hon nu funnit det rätta äventyret. Den mörka fläcken uppe i hennes hjässa kunde de inte se eftersom den låg i skuggan, men annars kanske de kommit på andra tankar.
Framåt middagen kom Sarri drivande längs banan. Han stannade och såg henne och gick efter några gulnade björklövskvister och lade under hennes huvud. Han mindes den gången han först sett henne, då hon gav honom kaffe och bröd. Som lapp hade han ännu tacksamhetskänsla kvar. Han hade ännu inte välsignats med kultur.
Någon annan kom inte förbi. Och länsman brydde sig inte om historien. Alla var glada att bli av med Svarta Björn, och det var bara sjuksköterskorna som inte var rädda for något, som vågade svepa henne. De tvättade henne fin og ren och klädde henne i nytt nattlinne. När hon låg i kistan tycke sköterskorna att världen var obegriplig. Den raka,fina näsan, den vackert välvda pannan, de stora kupiga ögonlocken och det blåsvarta håret gjorde henne lik en drottning. De förstod inte att hon från det hon första gongen såg dagens ljus var dömd att leva på den vackra lögnen om människans fria vilja och visste inte att många drottningar dött som skökor, och många skökor som drottningar. Därför hedrade det dem ännu mer, att i henne endast såg människan, som kämpat slut. Och som bevis för alla synder kunde förlåtas lade de i hennes sammenknäpta händer en tuva av sommarens sista blommor, den hvita andromedan.
Sedan förde man Svarta Björn till kykrkogården i Tornehamn og jordade henne brevid alla andra, som förut stupat i striden mot vildmarken.
Nils A. Ytreberg : Svarta Bjørn
Da Ytreberg holdt på å samle material til to-binds verket om Narviks historie, kom han i kontakt med den gamle rallaren Edvard Kimsås. Etter en fuktig kveld og natt, fikk han høre historien om den unge kokka på Malmbanen som ble kalt Svarta Bjørn.
Og i 1954 utkom boka Svarta Bjørn. I denne romanen møter vi en helt annen Svarta Bjørn enn den som Didrings har fortalt om i sin bok Malm selv om de begge har omtrent det samme bakgrunnsmaterialet. Også Didrings fikk høre om denne personen gjennom rallare som fortalt han sine historier om denne personen.
Svarta Bjørn er fremstilt i en mer sympatisk rolle og Ytreberg har skrevet en kjærlighetsroman. Svarta Bjørn, den 18-årige vakre norske kokka som for det meste arbeider hos rallarene i Pahtajaure, brytes ned ikke bare av det altfor harde livet på fjellet men vel så mye gjennom sin ulykkelige kjærlighet til «Värmlandspojken» som svek henne. Derfor er dette en noe romantisert historie om de kvinnene og mennene som bygde malmbanen, men med realistiske bilder av hvordan det egentlig var. I Ytrebergs roman møter vi arbeiderne, det er Jæmtlands-Jakob, Spel-Olle, Broder-Basen, Filosofen og Pappa-Ljungblom, men også ingeniørene og legen ved sykehuset i Torneham og søster Helen, sykesøsteren som slet seg ut da tyfusepedemien herjet blant rallarne. Men her er også fine skildringer av den lyse sommeren med midnattsol over Tornetræsk, den kortvarige men intense varmen og myggen, myggen som gjorde liver surt for arbeiderne på fjellviddene og i myrmarkene
Boka starter med lokalbåten som glir over det glitrende vannspeilet inn til kai i Rombaksbotten. I land stiger en vakker kvinne som får noen rallare på kaia til å utbryte :
– Jädrar, vad hon var vacker! – Såg du øgonen gosse! Dom va som himmelens stjärnor og helvetes lågor och søderns skumma natt.
Svarta Björn tar inn på Lillesands hotel & Pensionat, men hun vil videre. Hun får skyss med noen rallare. Det bærer videre langs Rombakselva til den første stoppen hos Konjakk-Nisse, forbi Hundalen og opp langs den bratte og smale Norddalen til hun møter det første arbeidslaget øverst i dalen og ikke lenge etter er hun på svensk side av grensen, forbi Vassijaure til hun endelig er framme ved Paktajaure hvor hun er kommet til Pappa Ljungbloms arbeidslag i Paktajaure-brakka
Paktajaure! Sier Pappa Ljungblom….här er vårt rallarrike. Och där borta ligger vårt slott…….. Men titta pojkar, vad jag har hittat. Hom vil stanna här och koka før oss .
Den unge kvinnen er Anna, men av en same blir kalt for Svarta Björn, og neste dag er det nye navnet på vandring ut over hele malmbanen, til Vassijaura og Rombaksbotn, til Tornehamn og Kisaniemi….
Snart er hun husvarm og hun er kokka for de to lagene på omkring 20 mann som bor i denne brakka, lagene til Pappa- Ljungblom og Broder-Basen, og her lever Svarta Björn blant rallarene hvor det er både slagsmål ,fester og dans på danseplassen i Tornehamn hvor hun er den som blir mest oppvartet.
En dag kommer en ung mann fra Värmland til Ofotbanen for å få arbeid, og snart går han under navnet «Värmlandspojken» og mellom han og Svarta Bjørn oppstår det søt musikk og kjærlighet, og Svarta Bjørn trives og blomstrer. Hun har jo sin Värmlandspojke.
Men en hendelse i Rombaksbotn skal komme til å forandre deres forhold og forandrer også Svarta Bjørns liv. Et slagsmål mellom flere rallare ender med at Värmlandspojken drar kniv og skader basen Broder-Basen. Värmlanspojken fikk 6 måneders fengsel I Kabelvåg og etter straffen dro gutten hjem til Sverige.
Svarta Bjørn bor i Kopparåsbrakka etter dette og hun har slått seg sammen med Silverbruden, som er lys og munter, og tar livet og mannfolkene lett, og som også får Svarta Bjørn til å drikke , skjøtter ikke seg selv og blir påvirket av tyfusepedemien som brer seg blant rallarene.
En dag får hun vite at Värmlandspojken har kommet til Gällivare for å søke arbeid, og Svarta Bjørn drar raskt av gårde for å møte sin tidligere kjæreste. Men her møter hun også guttens mor som får henne til å forlate Pojken.
Snart er Svarta Bjørn tilbake i Sjøbrakka ved Torneträsk, men nå går det nedover for henne :
Svarta Björn är med. Hun får både supe og svinge seg. Hun drikker tett. Vil pröve hva hun tåler. Vil svömme i rusens salige dröm. Detta kan de vel unne henne, alle de som prater! Hun fikk ikke Värmlandspojken. Men ellers får hun hvem hun vil.
Og nå slår hun seg sammen med Närkings-Nisse og det skal bli hennes skjebne.
Svarta Bjørn er tilbake i Sjøbrakka. Hun var ikke ventet så snart, så de har festet seg en annen kokk. En tilårskommen kvinne som kalles Mor Olsson og ikke ser noenting ut. Jaja, de må gjerne ha den andre så lenge, tenker Svarta Bjørn. Hun er bare glad hun får bli her i brakka og ta det litt rolig en tid. Hun kan sannelig trenge det, så elendig som hun kjenner seg. Eller har de kanskje tenkt å nekte henne hus? Hun ser på dem, mistenksom. De er så rare i fjeset. Det skulle vel ikke være doktoren som har funnet på at de burde feste en annen? Hun spør Spader Två. Han svarer ikke og bare går sin vei. Men selvsagt får hun bli. Det skulle bare mangle! Det er så mange som drar nå om dagen. Brakka er halvtom allerede. Noen skal videre til nye anlegg. Andre blir igjen for å pukke og gruse og stelle på linja ved Träsket. En dag får de tilmed noen nye i brakka. Nye! Sier hun. Gamle kjente! Det er Filosofen og noen få av hans lag, som skal bli igjen for å sprenge og mure. Det må jevnes og pusses både her og der, i Kopparåsen og ned i Nuolja Sjøbrakka ligger mer høvelig til, sier Filosofen, Kopparås-kåken er bare til å rive. Lenge nok har den lekket, og nå er den aldeles utt. Torva flekkes av og bjørkestammene kappes opp til brensel. Nå gjør den nytte enda en gang. Den brenner ualminnelig godt………………………
Det er lørdagskvelden, og Närkings-Nisse har lovet å komme .Svarta Bjørn har sagt det blir litt for tungt for henne å traske den lange veien. Han har sagt at han forstår, og har lovet så sikkert å komme. Hun sitter og venter hele ettermiddagen. Närkings-Nisse kommer ikke. Hun går ut på veien, speider nedover linja. Ingen å øyne der. Kanskje kommer han sjøveien? Det hender ennå at de ror. Hun stirrer utover Torneträsk, ned mot Abisko og Stordalen. Men det mørkner så fort nå i slutten av august. Han kan heller ikke se allting så nøye. Det er visst noe i veien med øynene hennes. Svarta Bjørn går inn, og går ut igjen. Hun slår noen slag opp mot Torneham, om han kanskje har gått forbi. Hun møter noen på veien og spør om de har sett han. De svarer nei, det har de nok ikke. Da snur hun og går tilbake til brakka. Det er nå blitt aldeles mørkt, og håpløst å være ute. Håpløst å vente inne også. Han kommer nok ikke i kveld! Spader-Två kommer og stanser i døra. Ser henne sitter der ensom ved bordet, og skal allerede til å snu. Da roper hun til han og spør om han har sett noe til Närkings-Nisse. Han har lovet å komme i kveld! Da går Spader Två nærmere, mens han smatter på snadda. – Närkings-Nisse! Sier han. Honom får du visst vänta på. Hun ser spørrende på han. – Dom sæjer att Maja uppvaktar honom. Hon bor i Stordalen nu. Svarta Bjørn farer opp: – Maja, den merra! Å, Hun skal akte seg! Hun skal få! Svarta Bjørn er i ferd med å flyge på dør. Det er med nød og neppe at Spader Två får stagget henne. Nå kommer også Mor Olsson, i nattkjole og kyse, og hjelper til å få brakt henne til ro. Men hun har ingen ro. Hun kaster og vrir seg, halvsover og drømmer og våkner i svette. Skal denne natta aldri ta slutt!
Søndagsmorgenen straks etter frokost er Svarta Bjørn på vei mot Stordalen. Hun trasker på linja, hun vandrer langs stien, som det nå kan falle seg best. I førstningen fort, siden mer langsomt. Hun må spare kreftene til hun kommer fram! Da skal hun vel få – Maja, den merra! Svarta Bjørn er ikke redd for å møte henne. Hun straffet Skjuregget i Vassijaura. Så skal hun vel klare den Maja-kråka. Svarta Bjørn marsjerer og er bister i synet. Et par røde små flekker flammer heftig opp i ansiktets gule skjær. Munnen er sammenknepet, øynene myser. Sollyset er så skarpt i dag, i den høstlige, klare luften. Løvet står gyllent, og lyngen blør. Torneträsk ligger blank og stille, og speiler de norske fjellene i nord. Svarta Bjørn ser det, og ser det ikke. Hun er ikke seg selv engang, hvordan hun ser ut. Det flurete håret er stoppet under en mannshatt. Ikke en rallarhatt, men en mindre en hun har fått etter Filosofen. Hun har ingen bluse, bare en åpen jegerskjorte med snøring framme i brystet. Over den bærer hun en mannfolksjakke. Den er litt for stor, så ermene slenger om henne. Nedentil har hun et vadmelsskjørt, ullstrømper og store sko. Hun er gått for å slåss om Närkings-Nisse. Han skal den merra ikke få! Alt annet gir hun pokker i.
Hun traver langs linja østfor Abisko. Der ser hun bakkene ovenfor Stordalen. Skogkledde, bølgende, skrånende lier nedover mot Torneträsk. Nedenfor linja den brede flaten med småvoksen bjørkeskog.Det store, runde tjernet, likt et etterglemte barn av Träsket. Nå er hun fremme. Her er veien hennes slutt. Nå slipper hun å vandre lenger! Hun er trøtt av å traske; men ennå har hun krefter. Hun er ikke redd for å ta et oppgjør. Nær brua over bekken møter hun et par rallare, som er ute og slenger en søndagstur. Hun spør etter Närkings-Nisse. Nej, etter Maja! De smiler litt av henne, nikker bortover. De tror nok hun er ikke så langt unna! – Titta nere vid bäcken. Svarta Bjørn haster videre. Rallarne snur seg og ler av hennes underlige adferd. Så staner de opp og går langsomt tilbake. Det her blir kanskje noe å se på! Svarta Bjørn blir stående et øyeblikk på brua. Der like nedenfor, ved vaskeplassen, ligger Maja på kne og driver på med et banketre. Hun kakker og skyller og banker igjen, og hverken hører eller ser. Da ler Svarta Bjørn riktig godt med seg selv. Her ligger Maja på kne for henne. Eller er det Närkings-Nisse hun kneler for ? Er det klærne hans som Maja vasker.
Tanken gjør henne ustyrlig. Hun styrter nedover skråningen, rett mot Maja. Hujer til henne. Skriker! Det hører Marja. Hun skvetter til og kommer seg fort på bena.Blir sittende og tørker fingrene i forkleet. Stirrer litt forskrekket på den andre. Skjønner med ett hvem det er, hva det gjelder. Svarta Bjørn er stanset. Et øyeblikk bare. De to står og tar mål av hverandre. Maja er kanskje litt eldre enn henne, litt alminnelig å se til, men rund og sunn. Hun har forkle på seg, og blåtøyskjole. Svarta Bjørn står og ser det i et eneste glimt, og det ergrer henne over all måte. Især da hun merker de hånlige øynene som gransker hennes egne klær. – Hut dæ vekk, di merr! Skriker Svarta Bjørn. – Se å hold dæ vekk frå Nærkings-Nisse. Ka har du med han å gjøre ? – Det skjell ikke dæ! Og æ går ikke vekk! Maja står like rolig og setter hendene i hoftene. – Du kommer dæ vekk! Ellers blir det verst for dæ sjøl! De mørke øynene til Svarta Bjørn gnistrer. Hun trør den andre truende nær.
Da bøyer Maja seg rolig ned og tar opp banketreet fra baljen. Svarta Bjørn er ikke skvetten. Hun ser seg omkring, og får øye på et brukbart våpen. Et større og bedre enn Majas. Like ved bekken ligger en bjørkestrange. En av de tynne som har vært brukt om vinteren til å merke opp linja med. Nå er den slengt hit, forkastet og unyttig. Som så meget annet her oppe.-
Hun griper den, løfter den. Svinger den mot Maja i en stor bue. Men Maja dukker og reiser seg igjen. Hun vokter på sin rivalinne, følger hennes minste rykk. Svarta Bjørn løfter strangen for annen gang. Den er tyngre enn hun tror. Armen hennes veikere enn ventet. Hun får sving på den, men ingen makt i slaget. Strangen suser mot Maja igjen. Men Maja er på vakt og avbøter slaget ved hjelp av sitt banketre. Idet strangen stanser, griper hun den. Sliter den ut av hendene på Svarta Bjørn. Nå er det Maja som svinger strangen. Løfter den høyt og lar den suse mot den andre. Svarta Bjørn ser at spillet er snudd, og hever uvilkårlig armen foran øynene. Slaget faller, og bjørkestrangen slår stumpt inn i ene siden på Svarta Bjørn. Hun stuper over ende med et skrik forstummer, der hun blir liggende på bakken i uvett. Maja slipper strangen, står målløs og
stirrer, for skrekkslagen til å røre hånd eller fot. Rallarne på linja har sett det hele. Nå kommer de hoppende ned mot vaskeplassen. Bryr seg ikke om Maja, men kaster seg ned ved Svarta Bjørn. De lytter på henne. Det står til liv! De løfter henne mellom seg og bærer henne opp til banen. Og mens Maja storgråtende følger bak henne, skynder en av dem seg til Stordalsbrakka. Han får tak i en tralle, og flere folk. Knapt en halvtime gått, så er Svarta Bjørn lagt på tralla, innsvøpt i ulltepper og støttet av hjelpsomme hender. Hun våkner til bevissthet, ynker seg, skjenner. Faller så i uvett igjen.
De kjører henne fram mot Kopparåsen, og videre til sykestua i Tornehamn.
Bjørn Erik Høijer : Rallarens ros.
I 1966 kom Erik Høijer ut med sin bok Rallarens ros, men her heter Svarta Bjørn Solvejg. Rallarens ros har fått navnet ut fra denne begrunnelsen:
I Rallarens verdensbilde forekommer to rallarroser, den rødskimrende blomsten som en ofte finner langs et jernbanespor, og kokka. En av de mest berømte rallarrosene var Svarta Bjørn.
Boka Rallarens ros inngår, som forfatterens mente, i et epos hvor fortellingen utvikler seg gjennom 4 bøker hvor vi følger hovedpersonen gjennom hele livet. Denne personen heter Lars-Olof Stålgren. Og det som skjer han skildrer utviklingen i det nordlige Sverige fra århundreskiftet og frem til 1920-tallet. Kjærligheten mellom Svarta Bjørn, bokens Solvejg, og rallaren fra Bergslagen, Olof Stålgren er nært forbundet med gruvesamfunnet og Ofotbanen, og det finnes mange likheter med bøkene til Ernst Didring når det gjelder byggingen av jernbanen,
gruvedriften og hvordan gruvesamfunnet ble til.
Denne unge rallaren har noe som de andre rallarne savner, en tro på fremtiden, et behov for å se dypere på tilværelsen og en glede over selve livet. Med denne unge rallaren får Solvejg oppleve en kort, men intensiv kjærlighetslykke.
For første gang får Solvejg oppleve en sann kjærlighet i motsetning til den grove og brutale driften fra mennenes side som hun så dramatisk har fått oppleve. En sommer varte deres kjærlighetslykke, og Solvejg blir med barn. De planlegger å forlate rallarlivet og bosette seg og føde barnet i et bedre miljø. De gir seg i vei mot de nye gruvesamfunnene, og begynner vandringen langs jernbanelinja. Olof bærer tungt deres gods, som består av en rusten, gammel ovn og to fullpakkete vesker. Deres ferd langs jernbanelinja ender i en tragedie.
Plötsligt snavade Olof och stöp på huvudet…Det gick i en blink . Han föll framstupa med det tunga lasset som han spänt fast på skuldrorna med ett rep äver sig; Det
pressad ner honom i gruset på banvallen. Han sprattlade till, så låg han stilla. Hon skrek : Olof! En kort dödskamp och det var över: Olof dog uten att ha återfått medvetande. Hon täckte över hans ansikte med underkjolen och satt och väntade på att jorden skulle gå under. Hon ville gråta men kunde inte.
Olof Stålgren begraves på Torneham kirkegård. Solvejg fortsetter snart sin avbrutte ferd mot gruvesamfunnet. Der får hun tak over hodet hos en lokförer med navnet Sven Larsson, som blir kalt for Getabocken. Her föder hun sitt barn. Getabocken regner med at hun skal bli hans kvinne, men etter en stund forlater hun både han og barnet og söker seg tilbake il rallarsamfunnet:
Hon förföll : hon viste det og kände det, men kunde inte göra någonting åt det. Det hadde kommit röta i henne…..Sin kropp vårdade hon någotsånär, men hon kunde inte hindra att hostan blev alttmera besvärande. Hon festade om, drack mycket, og magrade.. Hon var en blomma i banvallen. På väg att visna.
Hun blir grepet av et voldsomt hat og et uslokkelig sinne mot sin siste elsker Sivert Apelkvist. Nå skal hun ha hevn.
Hon blev kall om ryggen og började hosta. Hon fikk onda aningar. Kanske hade hon tagit för store risker ? När hon kom fram til kåken, där Olga Isaksen hade sitt näste, kände hon sig långtifrån lika stark og trosviss som når hon började gå. Tvärtom var hon ganska medtagen ; benägen att avskrive hele färetaget. Vad tjänade det till att bråka ? Vore det inte att ägna den lymmeln Sivert Apelkvist för stor uppmerksamhet ? Han skulle väl spricka av hägmod och göra såväl henne som Olga Isaksen til åtlöje. Naturligvis skulle de komma på allemans läppor. Även om hon lyckades märka honom så som hon planerat, skulle hon inte vinna mera av sin hämnd än på sin höyd en ny rallarvisa. Men då låg hon i graven…O vaknade missmod! Hämnden på Ola syntes henne inte heller längre så åtravärd, ty vad kunde hon vinna av den som inte äverträffades av småleken som medförde ett offentlig erkännande av det lidna nederlaget. Alla skulde få veta att den gamla häxen norpat Sivert ifrån Rallarrosen, och att denne tagit sig illa vid…
Det var två svin, Olga och Sivert, och hon själv den mest åtrådda av alla unga kvinnor, den mest firade och besjungna, den utan jämgörelse mest äslkade. Hennes kärlek til Sivert Apelkvist gick inte på djupet. Så kränkt var hon inte av hans svek, att hon inte överlevde det. Hennes djupa kärlek gick åt ett helt annat håll. En gong hade hon mött en ljusstämd, ung rallare vis namn var Olof Stålgren och fått ett kärleksbarn, en söt liten snäll pojke med honom. Där, i den riktningen fanns hennes hjärta. Men knappst här, i det här, i det eländiga hållet, knappast hos den här skurken, vilkens namn hon inte kängre gärna tok i sin munn. Honom hade hon för helvete fått nog av, om han inte själv hade gått sin väg, så hade hon förskjutit honom og hyvat honom ut på backen, ifall han bråkat. Och dessutom : Mister du en så står dig tusende åter. Ty ännu var hon ung och vakker och åtråvärd och tillbedd og dyrkad och älskad – kunde bli det, inte bare av en, utan många, många!
Och inte behövde väl hon strida mot Olga Isaksen längre. Olga var ingen jämbördig fiende : dödsdömd och slut för länge sen. Hon levde på sparlåga. Dessutom var hon så pass känt, at det vore genant att befatta sig med henne. Hon förnedrade sig-
Hon var färdig med dem båda två, när hon i ren trofasthet mot sine ursprungliga lidelser bröt sig igenom videbuskarna som omgav kåken – hon hade stått gömd där och hämtat kräfter och besinnat sig – och styrde fram på gårdsplassen. Här stötte han ihop med sina fiender.
En kvinna, som liknade Ola som ett bär och tydeligen var hennes köttsliga syster, stod mitt på gården och tvättade kläder i en träbalja, som hon lyfte upp på en låda. Hon rätade upp ryggen, slog såplöddret av händerna – hon hade kavlat upp ärmarna på blusen – och syftade med den röde armbågen mot bron. Där satt Norskan själv og bresade med de grova benen, händerna i skötet, gömda under en grell sidenduk. Det gamla aset hånlog. Solvejg ! Hon låtsades överraskad. Vad förskaffer oss den äran ? Det föreföll som om hon var väntad. Utan att bry sig om systeren gick hon ända fram til bron. Hon åppnade väskan och letade efter kniven. Vad är han ? frågade hon häftigt. Vreden svallade upp i henne, som hon fkk syn på det fula trollet. Det norska storludrets fläckiga tryne hade sällan tycks henne så vedervärdigt; hon syd inte ut att se henne. Genast ville hon utplåna henne frå jordens yta. Allt hon tänkt och resinerat föll av henne som damm och boss och barr, prasslande og rasslande som ett grusregn. Den nakna sanningen, den nakna verkligheten var framför henne i Olgas gestalt. Nu var hon bara en ensam, förorätta kvinna. Nu ville hon bara ett enda. Ta hit honom! Väste hon, innan Norskan hade hunnit röra ett finger. Ta hit honom, eller jag dräper dej. Ditt as…. Hon lyfte kniven. All besinning lämnade henne, hon var vild, hon rasade, hon ville se blod; återigen svallade hennes hav, återigen slungades hon i båten, som de primitive lidelserna utgjorde; återigen flög hon dit vinden blåste; den mörka barkbiten i den vilda forsen gungade upp och ner i det brusande skummet, hon var inte herre över sig själv utan styrdes av blodet. Det hade lett henne hit, och det som nu skedde var bara at hon gjorde sg hemmastadd på mållinjen.
Hon högg mot Olga Isaksen, men denna satte lungt ut foten och sparkade henne ifrån sig skrattande. Olga fick inte ur sig ett ord av pur förvåning. Hennes vikingsyster däremot – hon såg ut att vara det – som satt upp händerna på höfterna hävde ur sig ett skrik: Vad tar du åt dej, människa ? Ta bort tassarna från min syster, eller vet du hur det går. Olgas skratt gjorde henne halvt vansinning. Hom kom av sig i portgången. Hun snodde runt og sökte igen
sin bortappade vrede : stod och vacklade mellan henne vid tvättbaljan og henne på bron. Hon fann vreden och skrek : Jag krever min rett! Olga kiknade av skratt, men systeren grep efter den tunga trästöten, som stod i baljan, og lyfte den över huvudet och skrek : Din rätt får du i helvete, men här får du smak av klädstöten, ifall du inte packar dej härifrån. Där hade hon inget medhåll utan en fiende till. Hon kände sig hjälplös och klagade : Gi meg min lykke tilbake, så är vi kvitt! Din lycka får du i himlen, skrek systeren. Och kvittar gör vi med den här! Hon svingade klädstöten. Hon såg livsfarlig ut. Bevakande henne med blicken tog Solvejg ut riktningen mot bron och störtade sig emot sitt ofer med kniven i högsta hugg. Då först tycktes Ola ta någon verklig notis om henne. Hon slängde av sig sidenduken og lyfte upp händerna, som kramade om ett föremål som var ett vapen av långt större farlighet är den lilla lappkniven. Det var en sexpipig revolver. Hanen var spänd. Olga riktade den mot hennes bröst. Han är ute på banan, din toka, och arbetar, om han skall kunna försörja hustru och sju barn. Livet är hårt, vad fan inbillar du ej? Gå din väg, eller får du ett skott i skallen! Sade hon lågt i en så underskattande men samtidigt så överlägsen og ironisk och nättop medlidsam ton, att Solvejg hade kunnat segna ned i jorden av självförakt. Hon insåg, att hon hade gjort sitt livs dumhet, när hon gått hit. Olgas stora runda bruna blanka kloka ögon såg rakt igenom henne til hennes enfald och egentliga hjälplöshet. En enda blick från storhoran, och hon var avklädd från topp til tå. Det blinda hatet – hennes högmod hade fört henne til skampålen, och vad var nu hennes elegans och rykte och skönhet och ungdom värda? Rallarrosen : var hon någonting annat än ett ogräs! Hon stod inför sin besegrare. Olga var en häxa, men en häxa med tur. Hon såg lagom dödssjuk ut. Han satt så trygt på sin bro och spann ut sin segersång, ty hon hade tagit hem det sista sticket i dera lilla kortspel. Solvejg fick svindel. I ett ögonblick erfor hon hele sitt samlade nederlag från den första våldtäkten fram til den här stunden. Hon erfor hele sin onyttighet, hela sitt misslyckande og hela sin brist på värde. I den stora svåräverskådliga, underliga världen var hon det svartbrända skalet omkring en totalt förspilld skapelse, som med litet tur, eller säg litet mindre otur, kunnat vara en ljuv kvinna, en duva, i en ljus värld. Misströstan insvepte henne i svarta kläder og försänkte henne i det djupa svårmod som följer med det slutliga självskådandet.
Hon gav sig. I avsikt att släppa kniven till backen öppnade hon handen. Gesten feltolkades. I nästa ågomblick föll den tunga klädstöten ner på hennes hovud; samtidigt blixtrade det ur Olga Isaksens revolver. Det hördes en skarp smäll. Två röster skrek allt de orkade : Nå så skyll dej själv, människa. Med de orden ringade i örat fött Solvejg framstupes till jorden, blödande ur hovudet och bröst. Hon viskade : Gud förlåt mej min dumhet….!
Så forlorade hon medvetandet. I samma stund nådde den mörka ”fågelvingen” fram til gården. Det blixtrade, det hördes nogra dova åskknallar: sen började det regna. De dödsförsträkte, olycksaliga systrarna Isaksen stod handfallna och stirrade oförstående på den livlösa kvinnokroppen där på backen. De sade inte en ljud. De kom sig inte att göra någonting. Men ”vingen” sänkte sig och vidrörde den fallna och då var det som om hela rymden ljusnat: ett ögonblick höll dagen andan. Sen blev det all mörkt, och regnet forsatte som om ingenting hänt. Någon slog alarm. Ortens barmhärtiga samariter – de finns överalt – skyndade till och varkunnade sig över Solvejg. De förde henne til sjukstuga i rallarlägret norr om Vindklyveren. Skadorna som systrarna Isaksen tillfogat henne var bara ytliga, men hon hade fått blodstörtning, ty hon var svårt sjuk, i bröstet, och tålde inte ansträngningen som medföljde den besvärliga vandringen. Hon hade gått för att utkräva hämnd og rättvisa, men derav vart intet, och hon mötte sitt slutliga öde och föll til marken för en illa riktad revolver samt ett enda, vårdslöst slag i huvudet av en tvättstöt. Systrarna Isaksen friades frå ansvar, ity de kunde svära på att de handlet i sjävförsvar. Det var nog gott för dem. Solvegj reste sig aldrig mera från sjukbädden.
Wiker5's Blog 